Ny vintage in the building! Känslan jag går in för i vårt vardagsrum är retrolyx och efter att den äkta 70-talssoffan flyttade in så behövde den givetvis ett lika retrolyxigt soffbord till. Soffan köpte vi på Vintagebyrån som ligger nere i Varberg, vilket är 146 mil härifrån enligt Google Maps. Jag älskar att följa dem på instagram och är så glad att de faktiskt fraktar stort som smått. Bor man i glesbygd är det väldigt fördelaktigt! Jag hade en vision om ett glasbord, helst med mässingben. Så när denna dök upp hos Vintagebyrån blev jag kär! Och eftersom att jag var så nöjd med köpet av soffan och deras service så blev det ett till köp därifrån. Den här soffhörnan är totalt sett det dyraste jag någonsin har spenderat pengar på i inredningsväg. 70-talssoffan, glasbordet och Marie Olsson Nylander-mattan. Och allt är återbruk, där soffan är över 50 år gammal och bordet inte mycket yngre. Varför delar jag med mig av det? Kanske någon tänker. Jo, för att jag tycker att det finns en poäng med att belysa att begagnat (och framförallt vintage) är värt att investera i och lägga pengar på. Folk köper sprillans nya kök och soffor och gud vet vad för hutlösa summor och ingen rynkar på ögonbrynen, men säger du att du lagt tusenlappar på något som är begagnat till ditt hem så brukar reaktionen vara "Ooooj! Så dyrt!". Här finns ännu ny mark att bryta.Vintagesoffor som denna är svåra att få tag på, medan Marketplace halvt svämmar över av gråa IKEA-soffor. Skillnaden är att denna, trots över 50 år på nacken, knappt är märkbart använd (det märks knappt att man har suttit i den, så bra stuns är det i kuddarna!) medan dagens soffor från diverse möbelvaruhus ganska fort blir nedsuttna. Det säger nåt om kvalitet.Kläder är inget undantag. När jag rensar garderoben så har jag märkt att de plagg som hänger med, år efter år, alla är vintage. Mockajackor, klänningar, blusar. Det är som att tiden står still i dem, de åldras inte längre.Och därför, mina vänner - investerar jag gärna i vintage.
