I mitt förra inlägg så skrev jag "undrar vad som händer imorgon?" och nu har ni svaret: jag fick för mig att klippa håret! Flera kommenterade positivt chockerat på instagram, och det slog mig - hur mycket kopplar vi egentligen ihop individer med sina frisyrer?När jag var tonåring experimenterade jag mycket med håret. Som att jag sökte en del av min identitet. Kanske var det så, kanske var det bara tonårsrastlöshet och längtan efter förändring. Idag låter jag oftast håret vara, trots att jag är en person som älskar förändring. Du ser mig ofta möblera om, handla på auktion och loppis och jag är ofta spontan med att jag följer min längtan. Men håret - det ser allt som oftast likadant ut. Ljusblont eller platina, och långt. Jag vet faktiskt inte varför jag så sällan rör det.Men nu var det dags.
