Hej på er! Här har det ekat tomt. Samma på instagram. Jag har inte försvunnit någonstans, däremot har det varit väldigt mycket på sistone. Både roligheter, som vänner och familj som varit på besök, jobb som ska bockas av innan min mammaledighet, resor (till vackra Annecy exempelvis!) men också mycket att hantera och ta ställning till.En sak jag inte har skrivit så mycket om är vilken berg- och dalbana det har varit med fransk byråkrati kopplat till både sjuk- och mödravård för oss här. Isak jobbar ju här och är därmed berättigad socialförsäkring. Den tog hela säsongen för honom att få igenom, efter flera avslag för att franska myndigheter inte tycker att papper från svenska Skatteverket är nog korrekta (!!!). Eftersom att vi är gifta fick vi först höra att jag skulle kunna bli medförsäkrad, och till en början kändes det alltså som ett bra alternativ att faktiskt stanna och planera inför en eventuell födsel här. Men tiden gick och vi började bli oroliga när inga officiella besked kom. Bara för någon månad sedan fick vi slutligen reda på att det i princip är omöjligt att få mig medförsäkrad och en förlossning här kan därför bli väldigt kostsam. Därför tog vi beslutet att planera för hemfärd.Och nu är det bara två dagar kvar här! Jag kan knappt förstå det själv. Vart tog tiden vägen? På tal om tid. Jag tror att det kommer att krävas en del tid för att faktiskt ta in vad vi varit med om. Vilket äventyr det har varit. Jag ska inte ens ge mig in på att sammanfatta det än. Men det är så märkligt när man är någonstans en längre tid och bygger upp en ny typ av vardag. Nu ska vi lämna den och byta liv igen. Som så många gånger förut. Ibland funderar jag på vad det gör med en. Gör det mig mer flexibel? Mobil? Eller rastlös? Kommer jag alltid att leva med en längtan efter förändring, när vardagen blivit känd? Kanske en liten del av allt? Jag har faktiskt inget svar, inget facit. Jag tror på en liten del av allt, man är bara människa och komplex.Men nu längtar jag hem. Så mycket. Efter vårt egna, välbekanta, ombonade, sköna. Oerhört tacksam för dessa veckor med besök. De har gett oss så mycket.Först kom barndomsvännerna på besök. Johan och Lovve, med sin pojkvän Christoffer.Sen kom Lovisa, en god vän detta hockeyliv gett mig.Och sist kom Isaks farbror Jonas med fru Åsa, Isaks kusin Fanny och hennes pojkvän Arvid.Vi har fått så mycket energi och hjälp med saker och ting. Tack!Men vi har också behövt säga hejdå till vår kära finska vän Karla, som åkt hem för att jobba i Finland igen. Som vi kommer att sakna henne! Vi har haft helt sinnessjukt väder faktiskt. Strålande sol, som värmer nåt enormt! T-shirtväder! Cykelväder! Jag sa till Isak när vi promenerade förbi floden som rinner strax bakom vår lägenhet att det nästan känns lockande med ett dopp. Då vet man att det är varmt. Igår hade vi sushidejt i lekparken. Många morgnar har Isak sprungit förbi vårt favoritbageri för att köpa lite lyxfrulle, pain au chocolat eller croissants. Dessa kommer jag att sakna när vi väl kommer hem-hem. Nu romantiserar vi skiten ur dagarna som är kvar! (När vi inte hetspackar eller jobbar, vill säga haha!)Vi hörs på andra sidan av det som är kvar!
