Fredagen den 6e mars strosade jag runt på dessa gator för sista gången. Tung och trött. Allt blir så påtagligt när det är "sista gången". Sista Cool cats-middagen! Hela familjens favorit. Sorry Isak för extremt sur bild på dig, men det var tyvärr den enda jag tog 😆Efter Isaks match sent den kvällen (läs: natten) så packade vi ihop oss i bilen och började den långa resan mot Sverige. Det var alldeles stjärnklart och någonstans längs de snirkliga vägarna mot Schweiz så såg vi faktiskt vårt livs första chamois (ett slags bergsantilop). Fint och symboliskt, sista dagen! Annars har vi inte haft turen att se några vilda djur i Chamonix. Resan såg ut såhär: från Chamonix genom Schweiz, Tyskland och Danmark för att slutligen nå Sverige. Den första natten körde vi i etapper och stannade längs parkeringar längs vägen och samlade på oss sömn. Men redan denna natt så började jag känna att nåt var annorlunda, japp förvärkarna satte igång! Jag försökte dock förneka det och intalade mig själv att det kanske var för att jag satt ner så mycket (vilket ökar tryck mot livmodern), men nu i efterhand så vet jag ju att så inte var fallet... Toalettreklam i Tyskland. Här satt jag på dass och tänkte att förvärkarna berodde på förstoppning (haha). I Tyskland var det 18 grader varmt och bland många slitna rastplatser längs vägen så hittade vi en jättefin en någonstans kring Frankfurt, med lekplats och hela köret. Perfekt att stanna och ta en bensträckare och låta Serafina få springa av sig. Jag har ett barn som alltid vill plocka blommor till mig, hoppas att hon aldrig vill sluta med det 🥰 Tysk vägfika, red velvet-muffins. Dag två on the road bilade vi genom hela Tyskland ända från till Danmark, där vi bokat hotell för natten. Det var min födelsedag och Mellofinal. Blev inte mycket till firande, det sparar vi till ett senare tillfälle. Vi däckade så fort vi lade oss i sängen. Iggy var med och hade massor av energi efter en lång dag av bilande. Dag tre on the road! Vi nådde äntligen svensk mark och det kändes helt sjukt och som en lättnad efter LL katastroftankar om att kanske behöva föda längs autobahn... Vad var det första vi gjorde? Åkte till Max Hamburgare, såklart! Den sista bilden på mig och magen, men det visste jag inte då. OOOOOOOOJ vad vi har saknat att käka Max!!! Att resa med en (snart) treåring och en hund kräver sina många stopp längs vägen. Givetvis behövs även en glasspaus. På kvällen nådde vi sista anhalt för dagen: Stockholm! Där sov vi hos våra vänner Lovisa och Simon "Hasse" och hunden Rut. Vi välkomnades med middag och presenter, de är för underbara! Ett välbehövligt stopp på vägen. Nästa dag började vi köra så tidigt som vi bara orkade för att avverka de sista milen hem till Tornedalen. Med de sista milen så menar jag hela 100,5 mil (!) Vid 20-tiden den kvällen välkomnades vi med marschaller utanför den gula tegelvillan. Vi var hemma!
