Hur ser längtan ut för dig?Nu har jag länge visualiserat hur jag tar mina turskidor och skidrar över en snötäckt myr någonstans ute i Tornedalsskogarna. En vision som varit återkommande den senaste tiden, dykt upp när jag minst anat det. En längtan. Ofta går det till så för mig när jag längtar efter något: att jag liksom får upp en bild i huvudet. Den där bilden dyker upp som en liten viskning, som blir högre och högre - och då är det bara att lyssna!Men ja, det är lättare sagt än gjort, när jag för tillfället är själv med ett litet barn, men nu blev det helg och då kan jag få avlastning av exempelvis mina föräldrar vilket är guldvärt och också absolut nödvändigt för min egen återhämtning. Det var inte det bästa skidföret. Helst ska det såklart vara några minusgrader och skare men nu har vi en ganska underlig vinter med plusgrader och smällkyla om vartannat - och väldigt lite snö för att vara i januari. Det känns inte bra i magen om jag ska vara ärlig. Man får göra det bästa av situationen ändå och inte hamna i för dystopiska tankar, men visst snurrar dem ibland. Jag hade bara med mig mobiltelefonen men när pärlemormolnen och solnedgången uppenbarade sig så gjorde jag mitt yttersta för att lyckas ta en selfie, med hjälp av en ranglig liten myrtall! Pärlemormoln är otroligt vackra men inte heller helt oskyldiga då de bidrar till nedbrytning av ozonlagret. Som mycket annat här i naturen så är saker sällan svart eller vitt, fint eller fult, det kan vara lite av båda. Det här är self care i sitt esse för mig, att lyssna på min inre längtan och göra något som hela själen mår gott av. En mäktig torraka. Typiskt fint som man kan se när man åker skidor på en myr! Ett litet hjortronblad. Typiskt fint som man kan se när man åker skidor på en myr part 2. Det är inte så konstigt att jag längtat efter precis det här. Dels så är det härlig träning för kroppen, men också något oerhört meditativt i att befinna sig mitt ute i skogen där man är helt själv och inga störande ljud hörs. Bara vinden som susar genom tallkronorna och piskar kinden rosenröd. Det är fint att se vilka tankar som uppstår i det vakuumet av tid. Ibland så tänker man jättemycket, andra gånger knappt nånting alls. Man vet aldrig förrän man är där.
