Hej på er! Jag har varit lite off på internet och i sociala medier sedan Iwa gick bort. Det känns som att jag har existerat i ett vakuum. Men livet är aldrig på paus, även om det ibland känns som det. Det fortsätter att snurra på och det är ganska skönt att tänka på när man är ledsen och sörjer - allt det som fortsätter. Som att solen går upp varje morgon och att stjärnorna tindrar varje kväll. Och kanske det blir norrsken och pastellhimlar och vad-ska-jag-laga-för-middag-ikväll? Jag har ju också Serran och Izla att tänka på, så jag har verkligen inte kunnat ligga raklång i sängen hela dagarna. Vi har levt vidare i vår lilla bubbla här i glesgbygden, en dag i taget. "Mamma ledsen" har Serafina sagt och varje morgon när vi öppnar sovrumsdörren för att stiga upp och göra oss i ordning så påminns hon om att Iwa inte finns här med oss längre. Iwa som alltid mötte oss där annars. "Iwa i himlen. Iwa sjuk". Tänk vad klok hon är. Vi har spenderat mycket tid med familj. Varit ute. Jag har åkt skidor och Izla har fått dra. Serran har åkt pulka. Februari var välkommet och det har bjudits på otroligt vackra dagar! Puss! Månen lyser över Villa Pantzare. Isak kom äntligen hem förra söndagen. För en vecka, i alla fall. Men nu är det drygt en månad tills han är hemma för att stanna och fy fasiken vad skönt det ska bli. Förstår ni att vi snart är i mål, efter 8 månader!? Vi har faktiskt hunnit vara iväg lite, bara han och jag. Otroligt lyxigt! Mer om det får ni veta i nästa inlägg 😜
