Tänk om det fanns en glesbygdsgala. Ja, för oss som inte bor i, eller nära, Stockholm. Och inte blir bjudna på ELLE-galan, hehe. Kanske framsidan på inbjudan hade kunnat se ut lite såhär: ...och bara glesbygdsmänniskor och lantisar hade blivit inbjudna! Vad ska man ha på sig då? Kanske paljetter, loppade boots och hantverkshatt? Med tanke på att Edvin Törnblom blev hyllad för sin badrocksoutfit på ELLE-galan i år så kanske rentav krattan och rabarbern hade fått följa med som accessoarer för att skapa en liten snackis? Eller förresten - jeans hade absolut varit tillåtet (medelåldersmän, jag tittar på er nu! Kör ba kör!) så jag kanske hade kört på denna look ändå? Casual men 70-talslyxig. Vintageskinnpaj från Dalarna, blå högmidjade jeans och ormskinnsmönstrad tröja? Fast när jag tänker efter riktigt ordentligt så hade jag nog inte kunnat gå utan min custom-made skinnjacka jag bar på bröllopet. Det coolaste plagget jag äger! Det här hade varit välkomstdrinken, svart och rivigt över öppen eld. ...och röda mattan hade varit utrullad på en myr, där röda mattan-bilder givetvis hade tagits bland myrtallar och hjortron.Denna playlist hade gått varm på minglet.Och Joulin Younis hade stått för livemusiken. Självklart ska det delas ut pris också! Priskategorierna hade sett ut lite såhär...Årets Stugvärmare – till den som alltid bjuder på kaffe, fika och historier.Årets eldsjäl – till någon som drivit kultur, idrott eller aktiviteter i bygden.Årets glesbygdsglam - till årets modeikon i bygda!Årets ryggrad - till någon som bott hela sitt liv i bygden och varit en ryggrad i samhället.Årets hemvändare - till någon som vänt hem till byn.Årets fixare - till den som kan laga allt från vattenpump till skoter, och gärna hjälper andra.Vad hade ni tyckt? Hiss eller diss? 😉
