"Aika" betyder tid på finska och meänkieli. Och det är precis vad jag döpt dessa porträtt till."Herregud vad du är spontan!" fick jag en gång höra om mig själv. Det var sagt på ett sånt där nä-nu-får-du-ta-och-lugna-dig-vis. Säkert följt av en suck. Jag blev ganska paff för jag har aldrig sett mig själv som spontan. Men sen så började jag fundera, kanske rentav omvärdera vad ordet spontan betyder. Visst, jag gillar inte plötsliga telefonsamtal från okänt nummer eller oväntat besök men ja, jo, jag får absolut rätt ofta idéer som jag vill förverkliga med en gång och knappt vänta en sekund, och jag skulle aldrig säga nej till en spontan skogsutflykt eller loppistur, och ja, jo, jag tycker att man ska kunna vara jävligt flexibel som människa ibland och bara agera. Rätt ofta tar jag också snabba beslut, stora som små. Följer magkänslan. Så, jag kanske är spontan ändå. Men jag ser det absolut inte som något dåligt.Jag tror att jag ofta är där i gränslandet och rör mig - där spontanitet möter oförnuft och våghalsighet, i alla fall enligt samhällets normer och mått. Inte i mina egna mått dock, jag tycker att det är helt rimligt att följa den där magkänslan och agera när man vill något!Kan ni också känna så ibland, att ni gör eller tar beslut som ni liksom i fantasin kan höra folks förväntade reaktioner på? I bakhuvudet hör du de där uppläxande rösterna. "Ska hon verkligen göra så?" eller "men har hon verkligen tänkt på....?" Jag vet inte vem det är du hör när du föreställer dig de där rösterna, men det är sällan de personerna som du ska be om råd av, för de kommer alltid tycka att du lever där, på gränsen till oförnuft och våghalsighet.Jag har lovat mig själv nånting. Och det är att alltid våga agera när jag vill nånting. När jag behöver nåt. Eller när det skaver. För ingen annan kommer att agera åt mig. Och det där våga agera är applicerbart på mycket, privat såväl som i arbetslivet. Jag sa upp mig från mitt allra första jobb för att skaffa en hund, utan något nytt jobb i sikte. Jag såg två fina fåtöljer på bilbesiktningen och frågade om jag fick köpa dem. Jag kände mig förd bakom ljuset av en högt uppsatt arbetsbekant och tog diskussionen. Jag lämnade ett brev i någons brevlåda för att de kanske äger mitt drömhus. Jag sökte ett jobb jag inte fick och frågade varför det inte blev jag. Jag har hört av mig till folk jag tycker verkar trevliga och frågat om de vill kompisdejta.Alla de här situationerna är exempel från olika situationer genom åren där jag vågat. Agerat. Kanske varit lite oförnuftig och våghalsig enligt någon, men sann mot mig själv, mitt självledarskap, mina drömmar och önskemål - enligt mig själv. För om man inte vågar, så får man aldrig veta.Och en sak är säker - du blir inte en bättre person genom att hålla tillbaka av rädsla för vad andra kan tycka och tänka. Och det höjer definitivt inte din livskvalitet.
