Idag är jag besviken.För idag fick vi besked om att något som vi önskat, drömt om och hoppats på - inte blir av.För mig är det alltid så att jag går in i saker så helhjärtat att jag redan bygger upp tydliga visioner i huvudet, strukturerar och planerar och ser allt klart för mig. Both a blessing and a curse. Men jag kan inte låta bli att känna så starkt, det går liksom inte att hejda. Så, när beskedet kom knöt det sig i magen på mig. Jag blev både ledsen och besviken över hur det hanterats (för det sköttes verkligen inte snyggt!) och för att behöva släppa taget om nåt som hade kunnat bli så himla bra, ett projekt för livet. Men nu är det som det är och det sköna med att få besked är i alla fall att man slipper vara nervös, grubbla och vänta längre. Kanske är det till och med den bästa tacksamhetsövningen - att när det inte gick som man ville, faktiskt stanna upp och titta på allt fint man redan har i livet och ägna några andetag åt att känna tacksamhet över det. Men också: att tillåta sig att känna allt som känns. Och just idag, är jag besviken.
